Intervjuer med personer i samhällsdebatten
De kan aldrig att få mig att hålla käften
Aida Badeli är språkrör för Grön Ungdom och har framför allt profilerat sig i frågor som rör människors lika värde. Hon anser att hot och hat är ett demokratiskt problem eftersom det leder till att människor inte vågar engagera sig politiskt.
Jag förstår inte att bara för att jag har en viss åsikt har inte jag rätt att yttra den. Vad har min etnicitet egentligen med saken att göra?
Jag heter Aida Badeli och profilerar mig i frågor som rör människors lika värde.
Det handlar om att jag jobbar med de politiska frågor som jag gör men det hat jag får handlar om mig som person. Det är sällan kritik mot de politiska frågor jag pratar om, utan det är alltid påhopp på mig. Mig som kvinna eller mig som invandrare.
Det är väldigt personligt att bli hotad på sociala medier framför allt när det kommer till dödshot och rasistiska kommentarer. Det kan göra ont och i det långa loppet är det ett demokratiskt problem. Vi behöver fler som engagerar sig politiskt men hatet är faktiskt en faktor när människor slutar engagera sig eller inte vågar engagera sig.
Jag tycker absolut inte att man ska acceptera att samhället ser ut så här. Då får vi ett mycket svagare samhälle där människor kanske inte riktigt vågar säga vad de tycker eller vara den de vill.
Jag står upp för alla människors lika rätt och det kommer jag alltid att göra. De kommer aldrig att få mig att hålla käften.
Kärleken är 1000 gånger starkare än hatet
Patrik Lundberg är författare och journalist. Han möts ofta av hot och hat när han skriver om ämnen som rasism, jämlikhet och jämställdhet. Han menar att de som hatar är många och farliga men att de människor som tror på demokrati, yttrandefrihet och öppenhet är betydligt fler.
Det är jättestor skillnad på att känna en massa känslor, bli arg på mig och skriva: "Där har du helt fel, grabben. Hur tänker du egentligen?" till att rikta hat och hot mot mig som person.
Jag heter Patrik Lundberg och är författare och journalist.
Jag har varit i offentligheten i ungefär tio års tid och skrivit i tidningar och skrivit böcker och fått möta mycket hot och hat.
Jag skriver för att människor ska bli berörda för att de ska känna, tycka och tänka. Jag gillar när mina texter väcker starka känslor.
Jag möter mest hat och hot när jag skriver om jämställdhet, rasism och jämlikhet. Man kan hota med våld, att det ska hända saker med mig.
Jag är född i ett land som då var en militärdiktatur. Jag har följt diktaturer runt om i världen i hela mitt liv och läst om dem. Det finns en sak som alla de här platserna har gemensamt: yttrandefriheten är begränsad.
Genom åren har det normaliserats för mig. Första gången jag fick ett hot tyckte jag att det var hemskt. Men idag har jag fått så många hot att jag tänker: "Jaha, där kom ett hot till." Så ska det inte vara. Jag har bestämt mig för att anmäla hot i fortsättningen.
En sak som vi som är utsatta sällan pratar om är all kärlek vi får. Ofta är kärleken tusen gånger starkare än hatet. Vi borde bli bättre på att berätta om det och visa att de här hatarna, de är farliga och de är många, men de som tror på demokrati, yttrandefrihet och öppenhet är så många fler.
Att polisanmäla har varit en upprättelse
Irena Pozar är journalist och har polisanmält hot och hat vid flera tillfällen. En av polisanmälningarna har lett till åtal. Hon har anmält för att det ska synas i statistiken och för att det har varit en upprättelse för henne.
Det är viktigt att journalister granskas och ifrågasätts. Men det är stor skillnad på det och hot och hat.
Jag heter Irena Pozar och är journalist.
Jag upplever att jag har fått hot för att jag är journalist men det blandas ofta in grejer som rör mitt privatliv i hatet till exempel att jag är kvinna, hur jag ser ut och var jag är född.
Hoten jag får innehåller ofta inslag av hot om sexuellt våld vilket mina manliga kollegor inte får.
Det händer ofta när jag har skrivit om frågor som jämställdhet eller högerextrema krafter och rasism.
Hot och hat blir ett hot mot demokratin väldigt tydligt i min bransch. Om journalister inte vågar skriva om vissa frågor har vi ett stort demokratiproblem.
Det är skillnad på att få hot digitalt och att få hot fysiskt, hem till mig. Det inkräktar mer på mitt privatliv att få det hemskickat. Samtidigt är jag alltid uppkopplad på sociala kanaler och då går det aldrig att få en paus.
Jag har polisanmält sex gånger olika hot och hat som jag har fått. Alla gånger utom en har det blivit nedlagt men jag har känt att det är viktigt att anmäla för att det ska synas i statistiken och för att jag har fått upprättelse.
Vi måste bli bättre på att sätta ord på hur sjukt det är att det ser ut så här. Det här är ett stort problem och vi ska vara högljudda. Vi ska göra nånting åt det och inte vänja oss.
Allt fler forskare tänker en extra gång innan de uttalar sig
Ulf Mellström är professor i genusvetenskap. Han upplever att fler och fler forskare tänker sig för en extra gång innan de uttalar sig på grund av att de kan mötas av repressalier och hot.
Fler och fler forskare säger att de tänker en extra gång innan de uttalar sig för att de vet att de kan mötas av repressalier och hot. Bara det i sig är ett demokratiskt problem.
Ulf Mellström heter jag, jag är professor i genusvetenskap.
Det är anonyma mejl när jag har skrivit debattartiklar: "Vi vet var du bor". Vid nån debatt i Göteborg har jag känt att här skulle det kunna hända nåt. Då har jag tagit en bakväg.
Jag får en uppfattning av att yngre kvinnliga kollegor utsätts i betydligt högre grad än jag som är en äldre man.
Problemet är när man försöker tysta det här samtalet. För mig är det den stora frågan. Jag gillar den här grundidén med ett universitet. Här kan vi mötas, oavsett vem vi är.
Jag tror på uthållighet och långsiktighet på att stärka de demokratiska institutionerna och det demokratiska samhället. Det handlar väl om att hoten inte är större än motsatsen kärleken, omtanken och omsorgen.
Om jag blir tyst har vi inte en demokrati
Bianca Kronlöf är skådespelare och komiker. Hon jobbar med feministiska och anti-rasistiska frågor och får möta mycket hot och hat för det. En stor del av det hot hon tar emot har inslag av sexuellt våld.
Det är jätteviktigt att polisanmäla, även om man tänker att inget kommer att hända. För om man inte polisanmäler kommer verkligen inget att hända.
Jag heter Bianca Kronlöf och är skådespelare och komiker.
Folk provoceras för att jag jobbar med feministiska och antirasistiska frågor. När jag lade upp min första Youtubefilm blev jag ganska chockad över hatet. Det var inte så mycket hot, utan bara oproportionerligt hur folk också angrep mig sexuellt och gav kommentarer som inte ens hade med innehållet att göra.
När jag pratar med manliga och kvinnliga kollegor ser det totalt olika ut. Män kan få hat men kvinnor får alltid hot och hot om sexuellt våld. Det får inte män.
Det påverkar mig inte som yrkesperson, utan där kan jag snarare bli eggad. Då visar det här att de frågor jag jobbar med behövs. Men när man sitter hemma på kvällen är man inte så jävla kaxig. En gång sa en kompis: "Du måste polisanmäla det här. Det är ju sjukt." När jag polisanmälde var polisen väldigt stöttande och bra. Jag frågade om det var trakasserier, men de sa att det var regelrätta hot.
Vänner betyder jättemycket. Dels för att man inte känner sig ensam. Ensamhet är det farligaste som finns för det leder till rädsla och tystnad. Man behöver vänner som stöttar och backar en och när man är i kampen tillsammans, när man är många blir man otroligt stärkt. Då känns de som hatar och hotar, man vet att de är färre.
Om jag blir rädd och om jag blir tyst har vi inte en demokrati längre. Det är klart att hoten och hatet är ett direkt hot mot demokratin.